Ett manifest-utkast

Kulturskymning är ett så vackert ord.

Kultur är vackert; vår förmåga och drift att berätta om oss själva, sant och osant, att måla upp en bild av vad vi en dag kan bli, eller betrakta vad vi har blivit istället. Och skymning är vackert, när solen sänker sig och målar allt i guld; när alla färger blir dova, alla konturer förlåtande och våra medmänniskors ögon glittrar extra vackert. Men kulturskymning står för något otäckt.

Kulturskymning är när det skymmer för kulturen, när man inte kan kommunicera över en generationsklyfta för att man på ingendera sidan har lärt sig den andra sidans språk. (Det är väl vanligare att den äldre generationen är den som utbrister ”Kulturskymning!”, men upplevelsen är nog densamma på båda sidor.) Det är när det konsumtionsinriktade samhället inte vill dröja ett ögonblick och fundera över vad det kan bli och vad det borde ha varit. När man inte ”har tid” med det resonerande eller fabulerande samtalet, när man inte förstår att man måste välja att vara kulturvarelse, för ingen kommer att dubba en till det. Men kanske kan man få det i present? Förra årets julklapp skulle visst vara en upplevelse. Hur många fick en kulturupplevelse? En chans att stanna upp och se någon annan i spegeln och fundera på om hon är jag? För det var väl inte bara spa-besök med av Fredrik Reinfeldt välsignad svensk arbetskraft? Nej, jag läser i tidningarna (dessa kulturbärare!) att vi konsumerar mer kultur än på länge. Vi har inte jobb, vi har inte råd att åka bort och sola, så vi söker oss till bilderna av vad vi är och vad vi kunde ha varit. Det skymmer inte för den kulturen.

Kulturen är också vårt gemensamma förhållande till alla våra kulturella skapelser och det faktum att vi aktar dem och håller dem vid liv. Vi säger att vi lever i den västerländska kultursfären och menar att vi har något gemensamt med varandra eftersom vår scenkonst har sitt ursprung i Grekland och inte i Kina, till exempel. Ibland är kulturen snävare och man tillhör en annan kultur för att man inte läste Emil i Lönneberga när man var liten eller för att man inte vill ta av sig skorna när man går på besök. Inte heller för den här kulturen skymmer det, om man inte menar att kulturerna försvagas för att de umgås med varandra.

Men vi kanske ändå står inför en kulturskymning nu. Hotet mot kulturen och kulturerna är indirekt. Det är kulturbärarna som hotas. Vi hotas av översvämningar, istid, ekonomiskt kaos och svältkatastrofer. Det råder, som den kinesiska förbannelsen säger, intressanta tider.

I dessa intressanta tider vill jag blogga, och jag vill hoppas att det kommer en kulturnatt efter kulturskymningen.

Category: Allmänt  Tags: ,
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.

Comments are closed.