Att missförstå allegorier

fredag, augusti 28th, 2015 | Author:

På Facebook sprider komikern Henrik Schyffert texten

En kapitalist, en arbetare och en asylsökande sitter vid ett bord med 20 bullar. Kapitalisten tar 19 bullar och ger arbetaren en och säger ”Akta dig, den där asylsökande kommer ta din bulle.”

Detta är förstås en allegori.  En allegori behöver tolkas genom att läsaren byter ut personer och företeelser i texten mot personer och företeelser i den riktiga världen.  Problemet är att olika läsare byter ut på olika sätt och sedan missförstår varandra.

I en ledarkrönika gör signaturen ”Pophöger” följande substitutioner:

  • ”en kapitalist”: syskonen Sema och Ahmed som driver konditori
  • ”en arbetare”: den anställde på konditoriet som fått sluta på grund av arbetsbrist
  • ”en asylsökande”: förbigås
  • ”20 bullar”, ”19 bullar”: förbigås
  • ”akta dig, den asylsökande kommer att ta din bulle”: förbigås

Sedan ger han sig i kast med att försvara kapitalismen som, även om den inte gav inkomst åt någon arbetare i det här fallet, åtminstone gör det på hans nya favoritfik.

Jag sitter inte på facit, men jag vågar lova att jag sitter på en läsning som ligger närmre vad den ursprungliga författaren hade tänkt sig:

  • ”en kapitalist”: den procent som äger 40 % av alla tillgångar
  • ”en arbetare”: den lönearbetande delen av befolkningen
  • ”en asylsökande”: alla som söker asyl i Sverige i år
  • ”20 bullar”: alla tillgångar vi har i landet
  • ”19 bullar”: en oproportionerligt stor del av tillgångarna (inte nödvändigtvis 95%) som till stor del undandras beskattning (märk hur detta är konsekvent med tolkningen av ”en kapitalist”)
  • ”din bulle”: flytta fokus från alla tillgångar till de tillgångar som inte är ”kapitalistens”, det så kallade problemformuleringsprivilegiet
  • ”akta dig, den asylsökande kommer att ta din bulle”: uppmaning till massorna att fokusera på att behålla sin lilla del av kakan snarare än att försöka ta några av kapitalistens bullar och ge till de asylsökande

Jag säker inte att jag tycker att den här läsningen är en fullständigt rättvisande bild av Sverige idag, men det är i alla fall någonting värt att diskutera.

Category: Allmänt  Comments off

Säpo, folket och sanningen

lördag, maj 15th, 2010 | Author:

På dagens DN Debatt [uppdaterat: nej, inte alls dagens.  Februari 2006 var det.] skriver riksåklagare Fredrik Wersäll, rikspolischef Stefan Strömberg och Säpos GD Klas Bergenstrand ”Frågan är alltså inte om vi ska ha rätt att göra intrång i den personliga integriteten utan när, hur och under vilka förutsättningar.”  De väljer att helt bortse från vad den senaste veckans kritik har handlat om: att Säpo inte följer reglerna för hur tvångsmedlen får användas, och att åklagaren har lagt ner förundersökningen eftersom han kom fram till att det inte fanns någon som var kompetent nog att förstå att hen bröt mot reglerna.

Så frågan är istället: varför ska vi låta er använda tvångsmedel om ni inte gör det på ett ansvarsfullt sätt, alltså följer lagar och regler eller åtminstone tar avgår och skäms när ni inte gör det?  Allt jag hör just nu är Jack Nicholson som vrålar ”You can’t handle the truth!” och det ger inte mersmak.

Category: Allmänt  2 Comments

Rösträtt för spädbarn

fredag, april 10th, 2009 | Author:

 

GP sid 2 090408

GP sid 2 090408

Läs ledarsticket här intill. Det är här du har chansen om du missade det i Göteborgs-Posten 8 april. GP publicerar så vitt jag kan se inte sina ledarstick på nätet, så jag kan inte länka till det.

Läs särskilt parentesen:

(Yasdanfar hade rimligtvis lämnat salen om bebisen börjat skrika.)

Så enkelt är det. En bebis är inget problem. Problemet är en högerpolitiker med unkna värderingar, en världsfrånvänd typ som inte förstår att en förälder naturligtvis lämnar plenisalen och voteringen om bebisen blir kinkig. Det lilla störande moment som hade uppstått medan föräldern bar ut det skrikande barnet ur salen hade man väl fått ha överseende med. Spädbarn är också människor och har också rätt att ta plats.

Eller också tänker talmannen längre än så. Han inser nog det som ledarskribenten inte tror honom om: att föräldern naturligtvis kommer att lämna salen om bebisen så kräver. Kanske vill han inte att röstsiffrorna i Sveriges parlament ska påverkas av huruvida en miniormedborgare är mätt eller hungrig, glad eller arg. Han anar nog att Yasdanfars väljare inte röstat fram henne för att hon ska framföra sina — och deras — åsikter när det passar hennes bebis.

Kanske är hans respekt för det demokratiska systemet större än Yasdanfars. Och Göteborgs-Postens.

Category: Demokrati  Tags:  7 Comments

Aisopos, Prokofjev och vargarna

lördag, april 04th, 2009 | Author:

På dagens kultursida i Göteborgs-Posten kan man läsa Cecilia Verdinellis senaste inlägg i debatten om vänstern och våldet. (Länk till artikeln kommer om GP väljer att publicera den på nätet.) Verdinelli tycker att enskilda debattörer överdriver eller ibland hittar problem där inga finns, och hon skriver

Risken med alarmism à la Demirbag-Sten och Sandelin är en Peter och vargen-effekt.

Några månader tidigare skriver Maria Haldesten en ledarkrönika under rubriken Amma så lite du själv vill där hon ondgör sig över ständiga — och stundtals dåligt underbyggda — myndighetsrekommendationer i amningsfrågan. Hon avslutar

Det avskräcker dock inte Livsmedelsverket från att komma med nya pigga förslag till lättpåverkade gravida. Kaffeintaget bör begränsas. Ska det vara mejeriprodukter ska de vara lätta. Och mat bör stekas i D-vitaminberikat flytande margarin baserat på rapsolja…

Kan ingen läsa sagan om Peter och vargen för verkscheferna?

Jo, Mark Levengood gör det väldigt bra, och om man föredrar den på engelska kan jag föreslå David Bowies inspelning som jag i skrivande stund lyssnar till på Spotify. Båda är hopparade med Benjamin Brittens Young Person’s Guide to the Orchestra men den förra har dessutom fått dela utrymme med Camille Saint-Saëns’ Djurens Karneval och därför får nöja sig med en förkortad version av Britten.

Men varför kan inte en ledarskribent och en kulturskribent skilja på Aisopos’ fabel om Pojken som ropade varg och Sergej Prokofievs musiksaga Peter och vargen? Skribenterna vill varna dem som kommer med felaktiga utsagor i tid och otid för att de inte kommer att bli trodda när de väl har rätt. Det blir tragikomiskt när de hänvisar till en symfoni vars syfte är att introducera skolbarn i klassisk musik.

Det här är inte en distinktion i stil med frågan om Odyssén skrevs av Homeros eller av en man med samma namn (den homeriska frågan i putslustig sammanfattning). Det här handlar om två levande kulturella skapelser som har varsin pedagogisk uppgift att fylla inom varsitt område. Så hjälp kulturen: ge ett lagom gammalt barn — eller en journalist — en påskpresent. För som Grundtvig (kanske) sa: Man må gjenta og gjenta, for de sover alle, men ikke samtidlig.

Category: Allmänt  Tags: , ,  Comments off

Den demokratiska religionen

måndag, mars 23rd, 2009 | Author:

Jag blir så full i fniss när jag läser om de franska katolikernas inställning till påven. Inte mindre än åttio procent vill ha ”en modifiering av Vatikanens åsikter om bland annat preventivmedel och aborter”. Hur ska jag tolka det? Och hur tolkar påven det? Tänker sig dessa åttio procent, dessa som jag skulle kallat protestanterna om det inte hade förvirrat ännu mer; tänker sig dessa sisådär tjugofem miljoner fransmän att påven ska sätta sig ner och förhandla med Gud fader allsmäktig? Ska han säga jo, förstår Du, tiderna förändras och sederna med dem, och vi, ja, Du och Sonen och Anden och jag, vi riskerar att folk… tappar tron? blir protestanter?… så om du skulle kunna tänka dig att omvärdera… ge mig en uppenbarelse eller så?

Och det är därför jag blir full i fniss. Jag tänker mig Mannen Med Mössan i sitt stilfulla rum, och han går bort i hörnet där det finns en biktstol och sätter sig i den. På andra sidan materialiseras Gud, kanske som en brinnande buske eller något annat klassiskt. Och nu ska påven alltså förhandla. Kan det bli bättre?

Jag tror att det kan bli bättre, och det gör mig både mer fnissig och lite skrämd. För det finns ju ett alternativ, och det är att de där franska miljonerna, de som bebor den moderna demokratins vagga, tror att de egentligen borde få rösta i frågan som om katolska kyrkan vore vilken ideell förening som helst. Om de nu skulle vinna omröstningen, hur skulle då resultaten inkorporeras i katolicismen? Skulle man göra ett förtydligande tillägg till gamla testamentets berättelse om Onan? Skulle man nöja sig med att upprätta ett separat dokument som sade att våra tidigare uttolkningar av den heliga skrift var inte välsignade av den helige ande utan av Satan? Eller skulle man konstatera att Guds ord är Guds ord, men vi väljer att leva efter de delar som vi tycker är rimliga? Tänk om sekulariseringen kunde gå så långt att inte bara stater bryter med kyrkan, utan kyrkan bryter med Gud!

En nåd att stilla bedja om.

Läs också Sanna Raymans ledare om varför inte påven ska lagstifta.

Category: Demokrati  Tags: , ,  4 Comments

Ett manifest-utkast

måndag, mars 23rd, 2009 | Author:

Kulturskymning är ett så vackert ord.

Kultur är vackert; vår förmåga och drift att berätta om oss själva, sant och osant, att måla upp en bild av vad vi en dag kan bli, eller betrakta vad vi har blivit istället. Och skymning är vackert, när solen sänker sig och målar allt i guld; när alla färger blir dova, alla konturer förlåtande och våra medmänniskors ögon glittrar extra vackert. Men kulturskymning står för något otäckt.

Kulturskymning är när det skymmer för kulturen, när man inte kan kommunicera över en generationsklyfta för att man på ingendera sidan har lärt sig den andra sidans språk. (Det är väl vanligare att den äldre generationen är den som utbrister ”Kulturskymning!”, men upplevelsen är nog densamma på båda sidor.) Det är när det konsumtionsinriktade samhället inte vill dröja ett ögonblick och fundera över vad det kan bli och vad det borde ha varit. När man inte ”har tid” med det resonerande eller fabulerande samtalet, när man inte förstår att man måste välja att vara kulturvarelse, för ingen kommer att dubba en till det. Men kanske kan man få det i present? Förra årets julklapp skulle visst vara en upplevelse. Hur många fick en kulturupplevelse? En chans att stanna upp och se någon annan i spegeln och fundera på om hon är jag? För det var väl inte bara spa-besök med av Fredrik Reinfeldt välsignad svensk arbetskraft? Nej, jag läser i tidningarna (dessa kulturbärare!) att vi konsumerar mer kultur än på länge. Vi har inte jobb, vi har inte råd att åka bort och sola, så vi söker oss till bilderna av vad vi är och vad vi kunde ha varit. Det skymmer inte för den kulturen.

Kulturen är också vårt gemensamma förhållande till alla våra kulturella skapelser och det faktum att vi aktar dem och håller dem vid liv. Vi säger att vi lever i den västerländska kultursfären och menar att vi har något gemensamt med varandra eftersom vår scenkonst har sitt ursprung i Grekland och inte i Kina, till exempel. Ibland är kulturen snävare och man tillhör en annan kultur för att man inte läste Emil i Lönneberga när man var liten eller för att man inte vill ta av sig skorna när man går på besök. Inte heller för den här kulturen skymmer det, om man inte menar att kulturerna försvagas för att de umgås med varandra.

Men vi kanske ändå står inför en kulturskymning nu. Hotet mot kulturen och kulturerna är indirekt. Det är kulturbärarna som hotas. Vi hotas av översvämningar, istid, ekonomiskt kaos och svältkatastrofer. Det råder, som den kinesiska förbannelsen säger, intressanta tider.

I dessa intressanta tider vill jag blogga, och jag vill hoppas att det kommer en kulturnatt efter kulturskymningen.

Category: Allmänt  Tags: ,  Comments off