Archive for » mars 23rd, 2009 «

Den demokratiska religionen

Jag blir så full i fniss när jag läser om de franska katolikernas inställning till påven. Inte mindre än åttio procent vill ha ”en modifiering av Vatikanens åsikter om bland annat preventivmedel och aborter”. Hur ska jag tolka det? Och hur tolkar påven det? Tänker sig dessa åttio procent, dessa som jag skulle kallat protestanterna om det inte hade förvirrat ännu mer; tänker sig dessa sisådär tjugofem miljoner fransmän att påven ska sätta sig ner och förhandla med Gud fader allsmäktig? Ska han säga jo, förstår Du, tiderna förändras och sederna med dem, och vi, ja, Du och Sonen och Anden och jag, vi riskerar att folk… tappar tron? blir protestanter?… så om du skulle kunna tänka dig att omvärdera… ge mig en uppenbarelse eller så?

Och det är därför jag blir full i fniss. Jag tänker mig Mannen Med Mössan i sitt stilfulla rum, och han går bort i hörnet där det finns en biktstol och sätter sig i den. På andra sidan materialiseras Gud, kanske som en brinnande buske eller något annat klassiskt. Och nu ska påven alltså förhandla. Kan det bli bättre?

Jag tror att det kan bli bättre, och det gör mig både mer fnissig och lite skrämd. För det finns ju ett alternativ, och det är att de där franska miljonerna, de som bebor den moderna demokratins vagga, tror att de egentligen borde få rösta i frågan som om katolska kyrkan vore vilken ideell förening som helst. Om de nu skulle vinna omröstningen, hur skulle då resultaten inkorporeras i katolicismen? Skulle man göra ett förtydligande tillägg till gamla testamentets berättelse om Onan? Skulle man nöja sig med att upprätta ett separat dokument som sade att våra tidigare uttolkningar av den heliga skrift var inte välsignade av den helige ande utan av Satan? Eller skulle man konstatera att Guds ord är Guds ord, men vi väljer att leva efter de delar som vi tycker är rimliga? Tänk om sekulariseringen kunde gå så långt att inte bara stater bryter med kyrkan, utan kyrkan bryter med Gud!

En nåd att stilla bedja om.

Läs också Sanna Raymans ledare om varför inte påven ska lagstifta.

Category: Demokrati  Tags: , ,  4 Comments

Ett manifest-utkast

Kulturskymning är ett så vackert ord.

Kultur är vackert; vår förmåga och drift att berätta om oss själva, sant och osant, att måla upp en bild av vad vi en dag kan bli, eller betrakta vad vi har blivit istället. Och skymning är vackert, när solen sänker sig och målar allt i guld; när alla färger blir dova, alla konturer förlåtande och våra medmänniskors ögon glittrar extra vackert. Men kulturskymning står för något otäckt.

Kulturskymning är när det skymmer för kulturen, när man inte kan kommunicera över en generationsklyfta för att man på ingendera sidan har lärt sig den andra sidans språk. (Det är väl vanligare att den äldre generationen är den som utbrister ”Kulturskymning!”, men upplevelsen är nog densamma på båda sidor.) Det är när det konsumtionsinriktade samhället inte vill dröja ett ögonblick och fundera över vad det kan bli och vad det borde ha varit. När man inte ”har tid” med det resonerande eller fabulerande samtalet, när man inte förstår att man måste välja att vara kulturvarelse, för ingen kommer att dubba en till det. Men kanske kan man få det i present? Förra årets julklapp skulle visst vara en upplevelse. Hur många fick en kulturupplevelse? En chans att stanna upp och se någon annan i spegeln och fundera på om hon är jag? För det var väl inte bara spa-besök med av Fredrik Reinfeldt välsignad svensk arbetskraft? Nej, jag läser i tidningarna (dessa kulturbärare!) att vi konsumerar mer kultur än på länge. Vi har inte jobb, vi har inte råd att åka bort och sola, så vi söker oss till bilderna av vad vi är och vad vi kunde ha varit. Det skymmer inte för den kulturen.

Kulturen är också vårt gemensamma förhållande till alla våra kulturella skapelser och det faktum att vi aktar dem och håller dem vid liv. Vi säger att vi lever i den västerländska kultursfären och menar att vi har något gemensamt med varandra eftersom vår scenkonst har sitt ursprung i Grekland och inte i Kina, till exempel. Ibland är kulturen snävare och man tillhör en annan kultur för att man inte läste Emil i Lönneberga när man var liten eller för att man inte vill ta av sig skorna när man går på besök. Inte heller för den här kulturen skymmer det, om man inte menar att kulturerna försvagas för att de umgås med varandra.

Men vi kanske ändå står inför en kulturskymning nu. Hotet mot kulturen och kulturerna är indirekt. Det är kulturbärarna som hotas. Vi hotas av översvämningar, istid, ekonomiskt kaos och svältkatastrofer. Det råder, som den kinesiska förbannelsen säger, intressanta tider.

I dessa intressanta tider vill jag blogga, och jag vill hoppas att det kommer en kulturnatt efter kulturskymningen.

Category: Allmänt  Tags: ,  Comments off